Okej kanske lite överdrivet.
Eller vadå, det är precis så där det känns.
Har fått se solen idag, tagit personbästa i marklyft på gymmmet osv.
Det är på riktigt inget fel i att må bra, tro mig jag har mått skit i så många år. Jag har verkligen trott måga gånger att this is it. Speciellt i mitt tidigare tidigare liv, ja jag uttrycker mig så för att det känns som att jag lever i en annan värld nu för tiden. Där bössor har riktats mot mitt huvud, knivar mot min strupe, stryptag runt min hals och till och med knäad i magen flertalet gånger för att det skulle säkerställas att jag inte var gravid. Ja det har som sagt inte alltid varit så lätt.
Men jag tog mig ur det hela med livet i behåll, även om livet har varit otroligt skadat och sargat med många djupa sår som har sakta men säkert läkt men med hemska ärr kvarlämnat. Livet var inte lätt efteråt, det var ett helvette. Det kändes många gånger som om att det hade varit bättre om bössan hade kastat iväg ett skott den där gången jag fick titta in i pipan.
En människa som levt under sådana förhållanden under många år är otroligt skör och nedtryckt. Man är inte värd mycket och det fanns dom som utnyttjade den situationen. Men jag tog mig ur det också, med livet i behåll.
Idag sitter jag här med riktigt fula ärr innanför västen, men jag lever om än ett begränsat liv. Jag har fortfarande svårt att lita på folk, sitter aldrig med ryggen fri, går inte ensam där det är mörkt, är inte ens skriven på adressen jag bor på och det värsta av allt, har inte riktigt kvar den sociala kompetensen. Ibland när jag ska prata med folk så är det som tunghäfta, eller nåt. Sällan jag tar upp första kontakten med folk, bjuder hem dom på kaffe. Och det värsta jag vet är att fylla år för då måste jag kanske bjuda hem folk, eller så kommer dom oinbjudna.
Men jag sitter med livet i behåll och idag känns det som sen sunshine dag =)
Be safe
Skade